Historieförvrängning

Är det så att bilden av den svenska historien blir förvrängd genom att medlen för arkeologiska utgrävningar sned fördelas.  Om det grävs mest närmast de arkeologiska institutionerna och vid de mest omhuldade objekten, så kommer dessa platser framstå som mer framträdande och betydelsefulla.  Områden som inte blir undersökta kommer att sakna sin historia. Det finns framförallt en risk att de slutsatser som dras blir felaktiga och vi får en felaktig bild av vår gemensamma historia.

Fördelningen av fynden i Historiska museets samlingar är rätt skrämmande, men som tur är finns fynd registrerade ute i länen. Här är en lista över fynd på Historiska museet fördelade över landskapen.

Landskap, antal registrerade fynd. (2010)

(Stockholms län 132255 st)

Det skulle vara intressant och se:

Kan det vara så att hallänningarna och västgötar har sina fynd registrerade i sitt eget system? Medan ölänningarna rånas på sina fynd som skeppas till skattkammaren i Stockholm? :-(

Det som finns på länsnivå ute i landet är för det mesta i hembygdsföreningars ägo och liknande. Detta innebär att den skeva bilden ovan verkar vara sann.

Någon vetgirig kan ju sammanställa de senaste årens budgetar för arkeologiska undersökningar. Dela in den i två listor, utgrävning i samband med exploatering och en icke exploaterings utgrävningar fördelade över landet. Jag väntar med spänning på att någon nappar på idén.