Inledning > Lödöse

Lödöse

Den medeltida staden Lödöse, idag en liten tätort på stranden till Göta älv. Det stadslager som finns gömt under Lödöse är 400-500x400 m (RAÄ-nummer Sankt Peder 23:1 ) ca 20 hektar, det har gjorts en mängd utgrävningar i Lödöse.

Första gången Lödöse omnämns är omkring 1200 av den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus i Gesta Danorum, då på latin; Liuthusium. Det anses innehålla ett äldre namn på Gårdaån, Liudha, den rikligt beväxta, samt øse, åmynning. Senare omskrivs Lödöse i ytterligare en dansk källa, Knytlingasagan från omkring 1260-1270. Äldsta svenska belägg för namnet Lödöse är Margareta Persdotters testamente från 1260. Lödöse kloster kallas där 'claustro lydosiensi'.(DS 468). I de isländska sagorna från 1220-talet till 1310-talet refereras till händelser från 1150-talet som ska ha utspelat sig i Lödöse. Den enda avskrift som finns bevarad av den medeltida stadslagen, Bjärköarätten, gällde Lödöse och anses som äldst vara från 1200-talets slut. Samma bjärköarätt gällde i det norska Nidaros (nuvarande Trondheim), det danska Lund, liksom i Stockholm. Lödöses borgare sägs rakt av ha kopierat Stockholms lag med kvartersnamn och allt.

Intressant är att Lödöse skulle ha fått sina lagar från Stockholm på 1300-talet omkring 300 år efter att den fått sina stadsprivilegier. Stockholm som finns belagt först 1252 och blir stad först 1436. Alltså skulle Lödöse fått samma stadsindelning som Stockholm. Se Bjärköarätt.

Myntning startades i Lödöse strax före 1150, efter att inte ha förekommit i Sverige sedan 1030 i Sigtuna. Med undantag för Magnus Ladulås regeringstid 1275-90 pågick myntningen i Lödöse fram till omkring 1365. De första mynten som omnämner myntherren är präglade omkring 1190 under Knut Erikssons regeringstid från 1167.

För mig så verkar det som referensen till att Lödöse fått sin Bjärköarätt från Stockholm måste granskas(läs min granskning här). Lödöse framstår ju som en mycket mer betydelsefull plats än Stockholm enda fram till 1400-talet. Det påstående refereras ofta till det skönlitteräraverket Alf Henrikson: "Svensk historia", Bonnier Pocket, Stockholm 1986, ISBN 91-0-047053-8, s. 119.


Läs vidare: